Pokhara - Peace pagoda

Hälsningar från ett soligt, fuktigt, regnigt, åskigt Pokhara! Monsun period javisst! Som tur är börjar det inte regna förrän sent. Så vad har vi haft för oss?

Igår tog vi en dag till att mest googla olika treks vi kan tänkas göra, vi har väl fortfarande inte riktigt bestämt oss, vi har tre veckor kvar här så det är ingen brådska!



Idag hade vi ställt klockan att ringa vid fyra. Men efter en väldigt varm natt med många nya myggbett så sov jag mig i alla fall igenom det. Emil tyckte dock att det var dags att kliva upp en stund senare så vi kunde ta oss upp till the Peace Pagoda. Ligger på en 700 meters höjd (obekräftad källa). Inte särskilt högt om man jämför alltså. Men vi, eller mer jag, tyckte att vi skulle använda våra ben för att ta oss dit, genom djungeln. Vi begav oss hemifrån runt fem tiden, vägen till själva leden är lätt men väl där erkände jag ganska snabbt att min idé var riktigt dum och vi hädanefter inte alltid ska lyssna på mig. Men vi var ju redan på väg och efter att ha blivit attackerade av ett gäng iglar, fastnat i spindelnät, blivit uppätna av mygg och inte alltid vetat var den faktiska stigen var så kom vi till slut upp till vårt mål. Det var riktigt vackert, speciellt som morgonsolen värmde upp staden nedanför oss. Tyvärr så såg vi inte the Annapurna ridge, den bergskedjan som ligger precis vid Pokhara, så väldigt bra. Kameran kunde inte fånga upp bergstopparna som såg ut att sväva högt uppe i himlen som moln. Vi blev kvar däruppe ett tag, mest på grund av att vi inte hade en aning hur vi skulle ta oss tillbaka då djungel leden var utesluten. Vi visste att det fanns ett båt alternativ, för 600 rupies ungefär 48 kr, men det var/är vi för snåla för. Som tur är fanns det ytterligare en väg ner, som tyvärr leder ner till fel sida men vi tänkte att därifrån kan det inte vara dyrt med taxi eller buss. Så vi valde den vägen, något som aldrig skulle bli kallat väg hemma ringlade sig nedför berget. Efter hundra meter hör vi hur det runt hörnet kommer ett fordon bakom oss. Då vägen inte är särskilt bred så föreställde vi väl oss båda någon liten taxi bil av något slag, ack vad fel vi hade. Det var en lokalbuss på väg ner, av någon anledning så hoppade vi på denna buss och tog oss ner. Det fanns tillfällen under denna tur då jag nästan började be till gudarna att vi skulle klara oss. Vilket vi gjorde. Vi blev avsläppta några kilometer ifrån lakeside där vi bor, det var en varm och svettig promenad. Stannade för sockerrörs drink och några bananer innan vi kom hem och i stort sett däckade av trötthet i några timmar.

Jag har ännu inte riktigt fattat att jag är i Nepal och att det är the Himalayas som omger mig. Det är mer magnifikt än vad jag någonsin kunnat föreställa mig!