Japan

Så då var det som vanligt igen, sparsamt med uppdateringar.

Vad händer? Vad har hänt? Inte så mycket faktiskt. Utforskade Tokyo, istället för barhopping en kväll körde vi convenience store hopping, mycket roligare. Och det senaste har vi befunnit oss i norra Japan, i staden Mutsu i prefekturen Aomori, i två veckor. Där har vi ätit mat, druckit öl, sjungit karaoke, ätit mat, druckit sake, ätit mat. Ungefär. Nej då vi har varit vid havet, sett en lokal festival, uppe på ett berg, i en gammal vulkan krater på helig mark, Ozorezan, varit i staden Aomori, gått på museum och bara tagit det lugnt. Upplevt det lite mer vardagliga Japan. Det har varit trevligt och lärorikt på något sätt.

Nu befinner vi oss i Kyoto. Vi åkte i måndags från Mutsu med the bullet train ner till Osaka där vi tillbringade två nätter. Igår var vi på Universal Studios Japan. Åkte lite attraktioner emellan all väntetid. Och med tanke på att jag älskar att berg-och-dalbanor så kunde ingen vara gladare än mig, trodde jag. Alex skrattade högre än högst och var nog den person som hade roligast under varje åktur. Vi var i alla fall trött och utsvultna efteråt då vi inte tänkte på mat under tiden. Så inte nog med att vi igår fick besöka Hollywood, Amity Ville, Jurassic Park, San Fransciso, New York, bli räddade av Spiderman, så besökte vi efter lite sura miner och griniga ordväxlingar även Indien för lite mat. Med tanke på att jag inte gillar indisk mat så har det blivit förvånansvärt mycket indisk mat i Japan. Dock inte mer än vad jag ätit sushi.

Mat är min stora kärlek skulle jag vilja påstå. Speciellt här i Japan, och i Filippinerna förstås. Antar att det beror på att maten här inte smakar så värst mycket eller är särskilt starkt, precis vad jag gillar.

Så i alla fall nu är vi i Kyoto, har idag inte fått något gjort efter att vi anlände då det började mullra och bullra och slutligen regna strax efter att vi anlänt till guesthouset. Men det är nog dags för middag snart. Vi stannar i Kyoto i två nätter och imorgon torde vara den dag då vi beger oss ut på upptäcksfärd.

Nu är det mindre än en vecka kvar innan vi lämnar Japan för nya länder och nya äventyr.

 Gata i "the Old parts of Tokyo"

 Det var varmt och svettigt. Jag var lika glad för det, Alex var mer skeptisk.

 Under "The convenience store hopping"-kvällen hittade jag en ny hatt.

 Det här är "Nebuta", det är en festival och man har parad med dessa jätteverk bestående av papier maché.

 Nebuta på museum.

Hamn i Aomori 

 Aomori hamn

Hollywood part

 Lite skivad glass

Avslutningsceremonin på Universal

Kon'nichiwa Japan!

Hai, då är vi i Japan. Som ni kanske redan vet. Har redan avverkat Tokyo, sett de väsentliga sakerna, enligt Alex. Shibuya, shinjuku, ueno och en hel massa annat. Så vad kan jag säga om Tokyo? Det är stort, hus överallt men märkligt nog så såg jag aldrig de där massorna av människor som jag alltid föreställt mig. Visst det är mycket folk men kändes inte trängre än en lördag efter löning i Göteborg. Vi har bott på ställen som kallas ryokan, det är traditionella japanska rum. Man sover på en futon och tunna väggar och dörrar skiljer dig från grannarna. Men jag gillade det, mysigt och förvånansvärt bekvämt.

Igår tog vi tåget norrut. Befinner oss i en stad (?) som heter Mutsu. Vi bor hos Alex's familj, i ett japanskt litet hus.
Vad vi ska ta oss för dessa dagar är lite oklara, är väl nästan lite semester från semestern. Speciellt då vi ska åka en väldans massa tåg efter det här.

Japan är i alla fall ett mycket vackert och trevligt land. Japanerna är alltid trevliga och gör allt för att hjälpa dig om du behöver något. Det är rent, oerhört rent vilket världen kan lära av. I Tokyo till exempel kan du behöva leta en stund efter en papperskorg trots det så finns det ytterst lite skräp på gatorna på sin höjd en cigarettfimp. Och de källsorterar allt. Även ute på gatan. Något jag gillar är även alla de dryckesautomater som finns överallt. Det är något du inte behöver leta efter för var du än vänder dig finns där en automat för vad du än kan behöva.

Det största hindret i Japan måste nog vara språket. Går du till en restaurang så är menyn på japanska, som tur är har de alltid bilder i menyn, skyltar är på japanska, tunnelbanan är på japanska och japanernas engelska är inte den bästa. Vilket är precis som hemma när jag tänker efter.

Jag har det i alla fall bra. Mycket att se och göra. Trots att vi inte gör så mycket alls men det är så vi gillar det.

Hai hai.

Pictures - Kuala Lumpur and beginning of Japan

 Petronas Towers, Kuala Lumpur

 Petronas Towers, Kuala Lumpur

 smaksatt skivad is, japansk version av glass

 Tempel i Tokyo

 Tokyo

En hel "sjö" med lotus flowers

 Alex

 Det är ovanligt med en tomt som denna i Tokyo

 Tokyo

 Tokyo Skytree

Tokyo

Kuala Lumpur - Tokyo

Yes, i söndags flög jag till KL från Bali. Landade ganska sent så det var bara att ta sig till guesthouset där Alex väntade i hettan. Svettig och hungrig hittade jag dit, tig en snabb dusch och sedan ut för mat, McDonalds! Innan sängdags ringde jag min bror för att gratta världens bästaste Majken som fyllde 3 år. Hon var för upptagen att prata dock.

Vaknade tidigt igår, åt frukost och begav oss ut för att få tag på tågpass för Japan. Man får åka hur mycket man vill, vart man vill i 7 dagar för $350 ungefär. Man kan bara skaffa det utanför Japan dock. När det var klart begav vi oss till gallerian rakt över gatan. Då vi inte var på shoppinghumör så letade vi ganska snabbt upp var biografen var och ägnade vår förmiddag åt Batman the dark knight rises.

Då vi befann oss i Kuala lumpur så är det ju obligatoriskt att åka till the Petronas towers. Så sagt och gjort, vi åkte dit. Spatserade i gallerian, tog de obligatoriska korten (som jag laddar upp senare) och åkte sedan hemåt igen. Fastnade dock i central market där en eller tre öl slank ner. Kvällen avslutades med middag på subway.

Nu sitter vi på flygplatsen och väntar på flyget som ska ta oss till Japan. Det ska bli väldigt spännande det här!

For now, ta hand om er!

Canggu - lata dagar

Här händer det inte mycket. Solande, yoga, yoga och lite mer yoga. Åt en glass idag. Det blir inte mer spännande än så. Har även bestämt att när jag kommer hem ska hela familjen börja med just yoga. I hela familjen ingår Gustafsson/Gustafsson, Gustafsson/Johansson och Gustafsson/Zetterqvist. Bara så ni vet! Ni kan börja youtube:a yoga for beginners!

Kan uppdatera läget gällande mitt pass. I tisdags hörde jag inte av mannen som skulle fixa mitt visum. I onsdags mailade jag honom tidigt på dagen, hörde inget under hela dagen. MEN så på kvällen ramlade ett mail in. Tadaa mitt pass var klart. Idag lånade jag en cykel och hämtade upp det.

Så nu väntar jag på att söndagen ska anlända. Jag är redo att lämna Bali för den här gången. Redo för nya intressanta saker. Och mer än redo att möta upp Alex igen och få lite positiv energi i form av skratt och trevliga samtal.

(Pappa, om du kliver in i 2010-talet och skaffar en smartphone så får du också vara med på instagram!)

Puss på alla glada

Måndag

Idag är en sådan där dag då jag saknar min familj extra mycket. Och daim. Jag saknar daim idag. Hittade min påse med Polly som jag glömde av att äta när jag åkte hemifrån. Smält, torkad och mosade Polly. Var lite gott ändå. Annars idag har jag ägnat mig åt yoga och att försöka få fatt på mitt pass igen.

Lämnade det i förra veckan för att få mitt visum förlängt, i 6 dagar, 600 000 R kostar det mig. Det skulle vara klart senast idag, men det var det inte. Mannen förstod först inte vad jag pratade om, pass? Visum? Va? Visade honom mitt kvitto och han svarade då att det inte skulle vara klart på flera dagar. Jag berättade då att han hade sagt att det skulle vara klart senast idag, varpå han ringer ett samtal, och förklarar att det är klart imorgon. Jippi tänker ni nu. Jo då, så länge jag inte behöver gå dit och hämta det. Idag kunde jag låna en moped, imorgon kanske jag inte är lika tursam. Att åka moped dit tar kanske 7 minuter, att gå skulle nog ta 45 minuter eller liknande enkel väg. Fast, det kanske hade varit skönt med en promenad. Förhoppningsvis är det klart imorgon och mannen kan komma hit med det.

Har alltså inget viktigt eller roligt eller intressant att skriva. Men om ni vill och kan (pappa du kan inte) så kan ni följa mig på instagram för ointressanta vardagliga foton, jonnahg heter jag där.

Svettiga hälsningar

Bali pictures

Canggu Berawa Beach

Uluwatu

Surfande barn vid en utav surfbreaksen i Canggu

Desa Seni Resort (yoga)

Double Six(?) Seminyak(?)

Dreamland, Boogie boards, mestadels kinesiska turister

Dreamland, Bukit Peninsula

Uluwatu, världskänd surfbreak (för de som kan)

Uluwatu

Canggu

Canggu

Canggu

Canggu

Alex och jag

Bali Bali Bali

En månad. Man brukar ju säga att det går fort när man har roligt, så jag måste ha haft riktigt skoj. Ibland känns det som att jag varit här i en evighet och ibland känns det som att jag precis kom hit.

Mycket kan hända på en månad. Samtidigt så kan väldigt lite hända på en månad. Jag har tagit det lugnt, provat surfing, yoga, meditation, åkt moped (väldigt mycket moped), ätit god mat, ätit mindre god mat, dansat, flyttat runt, varit på bio två gånger, skrattat, skrattat och skrattat. Allt händer av en anledning, javisst! Jag har mött fantastiska människor härnere och utan dem så hade jag inte skrattat så mycket som jag faktiskt har. Har haft två fantastiskt roliga utekvällar med mycket skratt och dans, besökt det välkända SkyGarden med flera våningar med dansgolv. Väldigt väldigt trevligt.

Så trots att jag inte gjort så himla jättemycket så har jag i alla fall hunnit med att besöka, förutom Canggu vilket är "hemma", Bukit Peninsula. Åkte dit med Alex som jag träffade på Surfing dorms, vi bodde flott några dagar och hade det riktigt gött, alltså flott som i "riktigt" hotell med flera pooler och golfbana. Åkte runt till de olika surfing ställena, jag parkerades med de som inte surfar och njöt av den fantastiska utsikten. Surfare, hav och sol. Mycket vackert. Jag har inte tagit några mer surf lektioner alls, eller ens hyrt en surfbräda igen. Jag gillade att "surfa" men jag upptäckte att jag tydligen inte har så mycket muskler i mina överarmar som man bör ha. I alla fall vi begav oss efter det tillbaka nerför kullen till Jimbaran, bodde precis vid stranden, tyvärr så var det dåligt väder så spenderade inte så mycket tid där. Åt på en utav de välkända restaurangerna på stranden, skaldjur. Gott. Besökte ökända Kuta, mycket hektiskt. Åkte tillbaka till Canggu i början av veckan, bodde på ytterligare ett guesthouse och nu är jag tillbaka i Surfing dorms. Köpte igår ett 12 klass pass för yoga. Det blir alltså väldigt mycket yoga på väldigt kort tid för att..

Planen var ju att stanna här på Bali under augusti också, de planerna har ändrats. Istället så flyger jag till Japan i slutet av månaden med Alex. Då han till hälften är japan så förutsätter jag att det kommer bli enkelt. Planen när vi väl är i Japan är väl inte helt skriven i sten. Tokyo i en vecka i alla fall och sedan beger vi oss norrut. Jag är inte så noga bara jag får se landet. Kommer även ha en dag i Kuala Lumpur, Malaysia, innan Japan. Äntligen?!

Så det är vad som händer just nu. En del utav er har börjat fråga när jag kommer hem igen och ärligt talat så vet jag inte just nu. Funderar på att fortsätta tills pengarna tar slut.

Framtiden är wide open så att säga!

Tyvärr verkar inte bilderna vilja samarbeta så uppdaterar med bilder så fort det fungerar igen!

Detour

Så, vad har hänt och vad händer nu? Livet är inte lyckligt än igen i alla fall.

Jo det är så att alla planer som jag hade när jag lämnade Sverige denna gången numera är skrotade. Poff, borta, gone.

Jag har haft några jobbiga dagar och det är fortfarande tufft vissa stunder, men det blir nog bättre snart.

Tänkte skriva kort om den trek som vi gjorde, då jag inte har ork att berätta mer ingående, Poon Hill, en fyra dagars trek. Vi började i Nayapol till Thikkedunga där vi stannade över natten. Dag två gick vi från tikkedunga till Ghorepani. Tredje dagen var det dags för Poon hill och sedan vidare till Ghandruk. På fjärde dagen gick vi från Ghandruk ner till Nayapol igen. Man tar sig alltså upp till 3200 meters höjd andra dagen genom att mestadels bestiga trappor. Och ni kan ju tänka er hur det är att klättra i trappor 5 timmar i sträck. Inte vanliga trevliga trappor med väl avmätt avstånd heller för den delen. Det var vackra vyer dock och i slutändan var det värt det. Eller på väg ner så kändes det inte helt värt det då vi inte hade tur med vädret dagen då vi begav oss upp till just Poon Hill, för vem hade kunnat ana att det är jobbigare att ta sig ner än upp? För varje steg jag tog nedåt så kändes det som att mina ben skulle ge vika, vi hade tur med vädret förutom sista dagen då det regnade. Den dagen var dagen då vi blev omsprugna av skolbarn i flipflops, borstandes tänderna i de våta hala trapporna. När vi väl kom tillbaka till där vi började bestämde vi oss för att ta en taxi istället för lokalbuss tillbaka till Pokhara. Ett mycket bra beslut då jag knappt kunde gå, vilket jag knappt kunde dagarna efter heller.

Jag är glad att jag gjorde den här trekken även om jag vissa stunder trodde att jag skulle dö, eller att mina ben skulle ramla av för det man får se under tiden är så otroligt vackert. Lägger upp lite bilder, alla är inte tagna utav mig utan vissa är tagna utav Emil.

Och nu.. ja nu befinner jag mig i Indonesien på ön Bali. Jag har alltid velat åka hit och hade egentligen planerat att göra det förra gången men nu när jag väl är här så vet jag inte riktigt hur jag känner det. De omständigheter som fört mig hit just nu är väl inte riktigt de bästa och det mesta känns lite fel. Jag vet inte hur länge jag stannar här, allt beror på hur jag känner det. Jag vill såklart att allt ska bli riktigt bra och att jag får tillbaka kärleken till att resa igen snart. Men just nu behöver jag först ta mig igenom dagarna var för sig. Några timmar i taget. Har träffat trevliga människor där jag bor och det hjälper såklart så vi får se vart livet för mig hädanefter.

Jag är tacksam, oerhört tacksam för all uppmuntran och stöttning jag har fått. Jag ska ta tag i min egna lycka igen snart, jag lovar, sänd glada och positiva tankar min väg om ni har några över!