Detour

Så, vad har hänt och vad händer nu? Livet är inte lyckligt än igen i alla fall.

Jo det är så att alla planer som jag hade när jag lämnade Sverige denna gången numera är skrotade. Poff, borta, gone.

Jag har haft några jobbiga dagar och det är fortfarande tufft vissa stunder, men det blir nog bättre snart.

Tänkte skriva kort om den trek som vi gjorde, då jag inte har ork att berätta mer ingående, Poon Hill, en fyra dagars trek. Vi började i Nayapol till Thikkedunga där vi stannade över natten. Dag två gick vi från tikkedunga till Ghorepani. Tredje dagen var det dags för Poon hill och sedan vidare till Ghandruk. På fjärde dagen gick vi från Ghandruk ner till Nayapol igen. Man tar sig alltså upp till 3200 meters höjd andra dagen genom att mestadels bestiga trappor. Och ni kan ju tänka er hur det är att klättra i trappor 5 timmar i sträck. Inte vanliga trevliga trappor med väl avmätt avstånd heller för den delen. Det var vackra vyer dock och i slutändan var det värt det. Eller på väg ner så kändes det inte helt värt det då vi inte hade tur med vädret dagen då vi begav oss upp till just Poon Hill, för vem hade kunnat ana att det är jobbigare att ta sig ner än upp? För varje steg jag tog nedåt så kändes det som att mina ben skulle ge vika, vi hade tur med vädret förutom sista dagen då det regnade. Den dagen var dagen då vi blev omsprugna av skolbarn i flipflops, borstandes tänderna i de våta hala trapporna. När vi väl kom tillbaka till där vi började bestämde vi oss för att ta en taxi istället för lokalbuss tillbaka till Pokhara. Ett mycket bra beslut då jag knappt kunde gå, vilket jag knappt kunde dagarna efter heller.

Jag är glad att jag gjorde den här trekken även om jag vissa stunder trodde att jag skulle dö, eller att mina ben skulle ramla av för det man får se under tiden är så otroligt vackert. Lägger upp lite bilder, alla är inte tagna utav mig utan vissa är tagna utav Emil.

Och nu.. ja nu befinner jag mig i Indonesien på ön Bali. Jag har alltid velat åka hit och hade egentligen planerat att göra det förra gången men nu när jag väl är här så vet jag inte riktigt hur jag känner det. De omständigheter som fört mig hit just nu är väl inte riktigt de bästa och det mesta känns lite fel. Jag vet inte hur länge jag stannar här, allt beror på hur jag känner det. Jag vill såklart att allt ska bli riktigt bra och att jag får tillbaka kärleken till att resa igen snart. Men just nu behöver jag först ta mig igenom dagarna var för sig. Några timmar i taget. Har träffat trevliga människor där jag bor och det hjälper såklart så vi får se vart livet för mig hädanefter.

Jag är tacksam, oerhört tacksam för all uppmuntran och stöttning jag har fått. Jag ska ta tag i min egna lycka igen snart, jag lovar, sänd glada och positiva tankar min väg om ni har några över!

Livet.

Livet är väldigt tråkigt just nu. Återkommer när det är lyckligt igen.

Pokhara - Peace pagoda

Hälsningar från ett soligt, fuktigt, regnigt, åskigt Pokhara! Monsun period javisst! Som tur är börjar det inte regna förrän sent. Så vad har vi haft för oss?

Igår tog vi en dag till att mest googla olika treks vi kan tänkas göra, vi har väl fortfarande inte riktigt bestämt oss, vi har tre veckor kvar här så det är ingen brådska!



Idag hade vi ställt klockan att ringa vid fyra. Men efter en väldigt varm natt med många nya myggbett så sov jag mig i alla fall igenom det. Emil tyckte dock att det var dags att kliva upp en stund senare så vi kunde ta oss upp till the Peace Pagoda. Ligger på en 700 meters höjd (obekräftad källa). Inte särskilt högt om man jämför alltså. Men vi, eller mer jag, tyckte att vi skulle använda våra ben för att ta oss dit, genom djungeln. Vi begav oss hemifrån runt fem tiden, vägen till själva leden är lätt men väl där erkände jag ganska snabbt att min idé var riktigt dum och vi hädanefter inte alltid ska lyssna på mig. Men vi var ju redan på väg och efter att ha blivit attackerade av ett gäng iglar, fastnat i spindelnät, blivit uppätna av mygg och inte alltid vetat var den faktiska stigen var så kom vi till slut upp till vårt mål. Det var riktigt vackert, speciellt som morgonsolen värmde upp staden nedanför oss. Tyvärr så såg vi inte the Annapurna ridge, den bergskedjan som ligger precis vid Pokhara, så väldigt bra. Kameran kunde inte fånga upp bergstopparna som såg ut att sväva högt uppe i himlen som moln. Vi blev kvar däruppe ett tag, mest på grund av att vi inte hade en aning hur vi skulle ta oss tillbaka då djungel leden var utesluten. Vi visste att det fanns ett båt alternativ, för 600 rupies ungefär 48 kr, men det var/är vi för snåla för. Som tur är fanns det ytterligare en väg ner, som tyvärr leder ner till fel sida men vi tänkte att därifrån kan det inte vara dyrt med taxi eller buss. Så vi valde den vägen, något som aldrig skulle bli kallat väg hemma ringlade sig nedför berget. Efter hundra meter hör vi hur det runt hörnet kommer ett fordon bakom oss. Då vägen inte är särskilt bred så föreställde vi väl oss båda någon liten taxi bil av något slag, ack vad fel vi hade. Det var en lokalbuss på väg ner, av någon anledning så hoppade vi på denna buss och tog oss ner. Det fanns tillfällen under denna tur då jag nästan började be till gudarna att vi skulle klara oss. Vilket vi gjorde. Vi blev avsläppta några kilometer ifrån lakeside där vi bor, det var en varm och svettig promenad. Stannade för sockerrörs drink och några bananer innan vi kom hem och i stort sett däckade av trötthet i några timmar.

Jag har ännu inte riktigt fattat att jag är i Nepal och att det är the Himalayas som omger mig. Det är mer magnifikt än vad jag någonsin kunnat föreställa mig!  

Boras-Stockholm-Moskva-Delhi-Kathmandu-Pokhara

Natten till onsdag så började jag den ca 30 timmars långa resan till Nepal. Buss, flyg och en himla massa väntan. Resan gick dock förvånansvärt bra. Flög med aeroflot ch har inget att klaga på egentligen. Visserligen kändes det som att de valt ut flygvärdinnorna lite på måfå bland resenärerna, men annars inget allt, vi kraschade ju i alla fall inte. Transfern i Delhi gick dessutom bra för mig, tog bara en timme att för de att checka in min väska, hoppades jag, och fxa fram boardingkortet. En timme är alltså en jätte bra tid, no sarcasm. Några ryssar var inte lika lyckosamma, vad jag hörde när jag gick därifrån var att de var tvugna att flyga tillbaka till Moskva. De är lite luriga när det gäller den där transfern i Indien, vi var flera stycken som inte hade några problem alls, medan vissa tycks behöva transitvisum. I alla fall lyckades få någon timmes sömn på flygplatsen och hoppade på flyget till Nepal trött, hungrig, lite smutsig och lite mer trött.

Efter en kort flygtur var vi framme i Nepal, Kathmandu, ut, fixa visum och se om min väska hade kommit med eller ej. Och det hade den minsann plus en extra sovsäck fastsatt på. Trevligt men lämnade dock tillbaka den. Så lite luddig i huvudet, svettig, hungrig och lite less så vandrar jag ut från ankomsthallen där ett tjugotal personer står och väntar på folk.. enda problemet är att det inte är någon som väntar på mig. Vart är Emil? Ja, det var ju bara för mig att vandra ut och se om jag kunde hitta en asiat bland 50 andra asiater, det kunde jag inte. Blir också genast påhoppad av fyra stycken som mer än gärna vill skjutsa mig in till staden. Förklarar att jag väntar på en vän och får till svar att om det är en nepalesisk vän så har han antagligen glömt bort att jag ska komma just den dagen. Hamnar därefter mitt i en frågesport om mig själv och slutar att svara efter ett tjugotal frågor. Mina nya vänner lämnar mig därmed ifred för att endast ställa några enstaka frågor varje halvminut. Som tur är så dyker Emil upp efter en stund och tar mig tack och lov till ett hotell som innehar både säng, fräsch toalett och dusch. Tack så mycket!

I torsdags hände det absolut inte mycket, vi åt en tidig middag, spatserade runt Thamel området där vi bodde och gick sedan och tog en öl uppe på en takterass och njöt av en annorlunda utsikt. Dagen därpå bestämde vi oss för at ta oss till ett ställe som heter Durbar square, det innehar både palats, kama sutra tempel och en gudinna. Det var inget stort område men vi tillbringade hela dagen där. Tog en stund att komma dit och komma hem i och för sig.

Så igår, vi vaknade sent efter att ha ägnat kvällen åt att titta på film på vår lilla tv. Dagen gick åt till att leta upp var turistbussarna till Pokhara går och att hitta ett bra pris. Det gick fint, för idag har vi tagit oss på slingrande bergsvägar hela vägen till Pokhara. Det var svettigt, högt, lågt, illamående, vackert, dammigt och lite mer vackert. Har precis duschat och fått bort all smuts och svett och nu är det dags för middag. Ska väl även försöka komma överens om vad vi vill göra. Trekking, paragliding, rafting och så vidare,valmöjligheterna är många.